Nästan löjligt fint

22 februari, 2012

I går kväll flög jag upp till Östersund och som vanligt installerade jag mig hos Anna och Emil. De är tyvärr inte hemma den här veckan men jag börjar nästan känna mig hemma här så det ska nog gå bra ändå.

I morse innan frukost var jag iväg och gjorde en dexa-mätning för att kolla hur kroppssammansättningen ser ut nu under tävlingssäsongen jämfört med under träningssäsongen. Efteråt körde jag, Anna Maria, Helena och Jenny ett tufft pass på skidstadion. Jag blev både trött och stum men det var ett bra pass och det behövs några sådana nu för att komma i form inför VM. Jag hade hejarklacken med mig också i dag. Det var svärmor Gunilla, Hasse, Wilma, Hasses son Lars och hans fru. Hundarna Dimman och lilla Limpan var också med men de fick vänta i bilen. Efter träningen käkade vi lunch uppe i Arctura och det var mycket trevligt. Tack för maten Hasse!

När jag var liten hade vi en tax som hette Finni. Varje gång jag ser en tax nu för tiden så blir jag så glad så det var extra roligt att Limpan var med. Han var så fin (ursäkta Wilma och Dimman men ni är också fina).

På eftermiddagen körde jag ett lugnt klassiskt pass. Eller ja, det blev återigen ett eftermiddags/kvällspass eftersom jag sov 2,5 timmar efter lunchen. Jag skyller på att det var en jobbig resa upp hit igår. Passet gick i alla fall bra och det var otroligt fina spår. På förmiddagen snöade det men nu på kvällen var det nykörda spår och jag njöt varje minut. Det är så skönt att komma upp hit och få träna när det är så fina förhållanden. Jag har ju så klart inte lika fint hemma så det känns nästan lite lyxigt att få vara här uppe nu de här dagarna.

//: Träning